TRO KONTRA VETENSKAP

Mycket tänkvärd dialog:

En ateistprofessor i filosofi talade till sin klass om problemet vetenskapen hade med GUD. Han frågade en av sina nya kristna studenter….

Professorn: Du är kristen, eller hur?

Studenten: Ja, professorn

P.: Så du tror på GUD?

S: Absolut, professorn

P: Är GUD god?

S: Ja

P: Har Gud all makt?

S: Ja

P: Min bror dog i cancer fastän vi bad GUD hela honom. De flesta av oss skulle försöka hjälpa andra som är sjuka. Men det gjorde inte Gud. Hur kan GUD då vara god? Hmm?

(Studenten var tyst och svarade inte)

P: Du kan inte svara, eller hur? Låt oss ta det hela från början, min unge man. Är GUD god?

S: Ja

P: Är Satan god?

S: Nej.

P: Var kommer Satan från?

S: Från……GUD.

P: Stämmer. Tala om för mig, unge man, finns det ondska i världen?

S: Ja

P: Så vem skapade ondskan?

(Studenten svarade inte)

P: Finns det sjukdomar? Omoral? Hat? Gör man fula saker? Allt dessa förskräckliga saker finns i världen, eller hur?

S: Ja, professorn.

P: Och vem skapade dessa saker?

(Studenter hade inget svar)

P: Vetenskapen säger att du har fem sinnen för att kunna identifiera och observera världen runt omkring dig. Tala om för mig, min unge man, har du någonsin sett GUD?

S: Nej, professorn.

P: Tala om för mig om du någonsin har hört GUD?

S: Nej, professorn.

P: Har du någonsin känt din GUD, smakat på din GUD, känt lukten av GUD? Har du någonsin haft någon förnimmelse av GUD:

S: Nej, jag är rädd för att jag inte har det.

P: Och ändå tror du på Honom?

S: Ja.

P: Enligt empiriska försök, sådant som går att testa, enligt vetenskapliga demonstrationer så existerar inte GUD. Vad har du att säga om det, min unge man?

S: Ingenting. Jag har bara min tro.

P: Ja, tro. Och det är detta som är det problem som vetenskapen har.

S: Professor, finns det någonting som vi kan kalla för värme?

P: Ja.

S: Och det finns någonting som vi kan kalla för kyla?

P: Ja.

S: Nej, professor. Det finns ingen kyla.

(Åhörarna i lektionssalen blev mycket tysta vid denna förändring i händelseförloppet)

S: Professorn, ni kan ha massor av värme, ännu mer värme, supervärme, megahetta, vit hetta, lite värme eller ingen värme. Men det finns ingenting som vi kallar för kyla. Vi kan komma ner till minus 273 grader Celsius vilket är ingen värme alls, men vi kan inte komma längre. Det finns ingenting som heter kyla. Kyla är bara ett ord vi använder för att beskriva frånvaron av värme. Vi kan inte mäta kyla. Värme är energi. Kyla är inte motsatsen till värme, professorn, utan bara dess frånvaro.

(Det var knäpp tyst i lektionssalen)

S: Hur är det med mörker, professorn? Finns det något sådant som mörker?

P: Ja. Vad vore natten utan mörker?

S: Ni har fel igen, professorn. Mörker är bara frånvaron av någonting. Du kan ha svagt ljus, normalt ljus, skarpt ljus, blixtljus. Men om du inte har något ljus alls så har du ingenting och det kallas för mörker, eller hur? I verkligheten finns inget mörker. Om det fanns, så skulle du kunna göra mörkret mörkare, eller hur?

P: Vart vill du komma, unge man?

S: Min ståndpunkt är att ert filosofiska resonemang spricker.

P: Spricker? Kan du förklara hur?

S: Jo, professorn, ni arbetar med dualistiska förutsättningar. Ni säger att det finns liv och att det sedan finns död, en god GUD och en dålig GUD. Ni ser konceptet av GUD som något slutgiltigt, som något man kan mäta. Professorn, vetenskapen kan inte ens förklara en TANKE. Vetenskapen använder elektricitet och magnetism, men har aldrig sett och ännu mindre förstått någon av dem. Att se döden som motsatsen till liv är att vara okunnig angående det faktum att döden inte existerar som en sak, som ett substantiv. Döden är inte motsatsen till livet, bara dess frånvaro. Tala nu om för mig professorn, om ni lär era studenter att de utvecklats från en apa?

P: Om ni refererar till den naturliga evolutionsprocessen, så svarar jag naturligtvis ja.

S: Har ni någonsin observerat någon evolution med era egna ögon?

(Professorn skakade på huvudet med ett leende på läpparna och började fatta vartåt detta resonemang var på väg)

S: Eftersom ingen har sett evolutionens process i verkligheten och eftersom ni inte ens kan bevisa att denna process är en pågående strävan, undervisar ni då inte något som ni anser, professorn? Är det inte så att ni egentligen är predikant och inte en vetenskapsman?

(Klassen var i upprorstillstånd)

S: Finns det någon som har sett professorns hjärna?

(Klassen brast ut i gapskratt)

S: Finns det någon som har hört professorns hjärna, känt, rört den eller luktat på den? Det verkar som om ingen har gjort det. Så enligt era bestämda, empiriska regler så säger dessa att ni inte har någon hjärna, professorn. Med all respekt, professorn, hur skall vi då kunna lita på det ni undervisar?

(Salen var tyst. Professorn stirrade på studenten med ett outgrundligt ansikte.)

P: Jag gissar att ni måste lita på mina lektioner i tro, min unge man.

S: Precis så, professorn. Exakt! Länken mellan människan & GUD är TRO! Det är det som håller saker och ting igång.

Slut på konversationen

Studentens namn var Albert Einstein.