Det finns tillfällen i livet där slagen kan bli så hårda att det nära bringar en själv om livet. Detta hände vår familj 1951. Spåren efter den händelsen sitter fortfarande djupt hos mig och jag kan inte i min vildaste fantasi tänka mig hur det kändes för min mamma Gunhild, när hon stod ensam med två barn, två och fem år gamla, Gun och Lennart.
Kanske mamma och pappa älskade varandra för mycket. Jag har brev från deras brevväxling innan de bildade familj och den kärleken som speglades i dessa rader var så ren, djup och oförfalskad.
Mamma sörjde så att hon blev sjuk. Det tog lång tid för henne att resa sig upp igen och jag beundrar henne för den tro hon hade till Herren trots det som hade hänt henne. Min pappa Eistein var ju bärgad för evigheten, ett uttryck som vi använder som kristna när någon som hade en stark tro på Jesus Kristus dör och flyttar hem till himlen.
Jag tittade i min pappas bibel igår och alldeles i början finns det en del dikter skrivna, som min mamma skrev samma år min pappa dog. Jag vill publicera dessa dikter. Kanske kan de vara till hjälp för någon som går igenom en liknande situation.
Ejsten föddes den 1 februari 1921 och fick hembud den 24 januari 1951. Han skulle ha fyllt 30 år när han kom hem från den fiskeresa han var på. Han förolyckades på fiskebåten Hebron. Det sista ord han sa var "JESUS".
Ord min mamma skrev i pappas bibel:
Den 1 juli 1951
När över stigen tunga skuggor falla
och varje jordiskt hopp har lagts i grav
då stråla Bibelns löftesstjärnor alla
de löften, som i Ordet Gud mig gav
På solljus dag ej syns en stjärna glimma
men under natten tindra de i skyn
Så ock i sorgens mörker, natt och dimma
Guds löftesstjärnor stråla för min syn.
Den 16/9 1951
Hjälp mig att inga "varför" måtte stiga
fram ur hjärtats mest fördolda vrå,
men att stilla, ödmjukt jag må tiga,
fast din ledning jag ej kan förstå.
Samma dag 1951
Lär mig ta en dag i sänder,
en minut, ej hela år.
Lär mig ta emot den kärlek
den all kunskap övergår.
Det finns några dikter ytterligare, men dessa publicerar jag vid ett senare tillfälle.
I 1 Tess- 5:18 står det: ".......tacka Gud under alla livets förhållanden. Detta är Guds vilja med er i Kristus Jesus. "I Ef 5:20 står det "Tacka alltid vår Gud och Fader för allt i vår Herre Jesu Kristi namn." Till sist vill jag också citera Romarbrevet 8:28 "Vi vet att för dem som älskar Gud samverkar allt till det bästa, för dem som är kallade efter hans beslut." Ur mänsklig synpunkt kan det verka vara omöjligt att vara tacksam för alla situationer i livet, speciellt en sådan händelse som jag relaterar här ovan. Utan Guds hjälp hade det aldrig gått. Utan Ordet som ledstjärna hade min mamma dukat under. Gud välsigne dig i din situation!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar